En tarp saknar egen stångstomme. Skyddet du får avgörs helt av hur du spänner duken, inte av någon fast form den är byggd kring.
Det är den stora skillnaden mot ett tält. Ett tält ger ungefär samma väderskydd oavsett var du reser det, eftersom formen är låst. En tarp kräver att du aktivt väljer resning efter det väder och den terräng du faktiskt står i, och att du är beredd att ändra dig när vädret vänder under natten.
Kort sagt fungerar det så här. Ju hårdare vind och regn, desto lägre och tätare mot marken pitchar du duken. Ju lugnare och varmare vädret är, desto högre och öppnare reser du den, för bättre ventilation och mindre kondens. Terrängen styr sedan om du spänner mellan träd eller reser tarpen fristående med stavar.
Sex pitchar täcker det mesta av svenskt väder
Det finns fler varianter än så här i internationell tarp-litteratur, men för svenska förhållanden räcker det att kunna dessa väl. Vi har valt ut dem som faktiskt löser olika väderproblem, inte alla tänkbara variationer.
| Pitch | Bäst i | Terräng |
|---|---|---|
| A-form | Lugnt till måttligt väder, allroundval | Skog med två lagom placerade träd, eller stavar |
| Vindskydd (lean-to) | Vind och regn från en känd riktning, eldplats | Skog eller stavar, kräver stabilt lä bakåt |
| Plogspets | Hård vind, lågt markavtryck | Öppen terräng, kalfjäll, stavburen |
| Diamantform | Vind, men du vill ha mer takhöjd än plogspetsen ger | Öppen terräng, stavburen |
| Stormläge (halv-pyramid) | Kraftig vind och slagregn | Alla terränger, sista utväg vid dåligt väder |
Vilken du väljer beror lika mycket på var du befinner dig som på vad SMHI lovar. Skogsrik terräng med björkskog eller tallhed öppnar för fler alternativ än ett kalt fjällplatå gör.
A-formen är förstavalet när du inte vet bättre
A-formen (även kallad taket) är den mest symmetriska och lättlästa resningen. En ås spänns i mitten, duken hänger ner lika på båda sidor, och resultatet liknar ett litet hustak.
Skyddet är jämnt uppifrån men gavlarna står öppna om du inte förankrar dem extra. Det gör A-formen till ett bra förstahandsval i skog vid vanligt vandringsväder, men ett sämre val om vinden kan slå in från sidan genom de öppna ändarna.
Vi har landat i A-formen som standardval de flesta nätter i skoglig terräng, just för att den är snabb att resa och ger gott om utrymme. Den är också ett naturligt startläge innan du eventuellt bygger om till en tätare konfiguration senare på kvällen.
Vindskyddet ger dig eld och utsikt, men bara åt ett håll
Lean-to-resningen, ibland kallad halvtak eller vindskydd, håller ena kanten hög och förankrar den motstående kanten lågt eller direkt i marken. Duken lutar då åt ett enda håll som en fällbar vägg.
Fördelen är en helt öppen framsida. Du kan sitta och elda, laga mat eller bara ha utsikt, samtidigt som ryggen är skyddad mot vind och regn. Nackdelen är att skyddet bara fungerar mot en vindriktning. Vänder vinden under natten står du plötsligt med ryggen mot skogen och ansiktet mot ovädret.
Vi väljer den här resningen när vindriktningen känns stabil, till exempel i en dalgång där terrängen styr luftflödet. Är du osäker på vindriktningen, eller campar i öppnare terräng där den kan svänga, är A-formen eller en tätare pitch ett säkrare val.
Plogspetsen ger lägst profil när vinden tar i
Plogspetsen, ibland kallad plow point, förankrar ett hörn i marken medan det motstående hörnet eller kanten hålls upp av en enda stav. Resten av duken sprids ut i en kil- eller pilform bakom.
Det här är den lägsta och mest vindstabila av standardresningarna, med minsta möjliga markavtryck. Den passar bra på öppen kalfjäll där du saknar träd att spänna mellan och behöver en resning som klarar hårdare vind utan att bli ett stort segel.
Priset är utrymme. Plogspetsen ger begränsat liggutrymme och låg takhöjd, så den är i första hand ett väderval, inte ett komfortval. I vår ultralätta facett ser vi att många av de lättaste tarparna är formsydda specifikt för den här typen av spetsiga, vindstabila pitchar.
Diamantformen ger mer takhöjd utan att tappa vindtålighet
Diamantformen (flying diamond) vrider duken 45 grader så att ett hörn blir ingång och utsikt, medan det motstående hörnet förankras bakåt. Sidohörnen sänks ofta ner mot marken för extra vindtålighet.
Jämfört med plogspetsen ger diamantformen mer central takhöjd med i stort sett samma litet markavtryck. Den är därför ett bra kompromissval när du vill ha lite mer sittutrymme än plogspetsen tillåter, men fortfarande behöver en vindstabil, öppen-terräng-resning.
Precis som plogspetsen kräver diamantformen ofta stavar snarare än träd, eftersom den bygger på en central spets- och gavelspänning som är svår att replikera mellan två oregelbundet placerade trädstammar.
Stormläget är sista utväg när vädret slår om på riktigt
När vinden och regnet blir riktigt kraftiga pitchar du lågt, med de flesta panelerna nära eller i marken. Öppningsytan minimeras och därmed också den yta vinden kan ta tag i.
Priset för det extra skyddet är sämre ventilation och betydligt mindre rörelseutrymme. Det är en medveten avvägning. Du byter bort komfort mot säkerhet, och det är rätt byte när vädret kräver det.
Det här är också läget där en fristående tarp börjar möta sin gräns. Vid verkligt hård sidvind på exponerat kalfjäll ger ingen pitch, hur lågt du än spänner den, samma trygghet som ett tält med sluten form. Om du är på väg ovan trädgränsen och osäker på om en tarp räcker som enda skydd är det värt att läsa igenom vad som faktiskt krävs innan du litar på den som ensamt väderskydd på fjället.
Skog eller kalfjäll avgör hur du förankrar
Terrängen bestämmer i praktiken vilka pitchar som ens är möjliga, inte bara vilka som är lämpliga. I svensk skogsterräng, fjällnära björkskog eller tallhed, är det naturligt att spänna en ridgeline mellan två träd och hänga eller fästa duken över linan. Det är den vanligaste lösningen på många svenska vandringsleder, särskilt om du ändå campar nära trädgränsen.
Ovan trädgränsen, på öppen kalfjällsterräng eller strand, finns inga träd att utnyttja. Där får trekkingstavarna, en eller två, ta rollen som stödpunkter, vanligast för plogspets- och diamantpitchar. Det förutsätter förstås att du redan bär stavar av annan anledning. Vill du gå djupare in på just den tekniken har vi en egen genomgång av hur du spänner en tarp med vandringsstavar när träd saknas.
Oavsett metod är lägerplatsvalet minst lika viktigt som själva pitchen. Undvik lågpunkter där regnvatten kan samlas under duken, och placera skyddets tätaste, lägsta sida mot den förhärskande vindriktningen. Ett stenblock, en tät buskrand eller ett terrängveck kan förstärka en i grunden öppen konstruktion betydligt, och det är väl värt att leta upp innan du slår läger, inom ramarna för allemansrätten.
Var beredd att bygga om under natten
En tarp kräver att du anpassar dig efter hand, inte bara vid uppslag. I lugnt och varmt väder, eller när du vill ha utsikt, reser du duken högre med öppna gavlar. Det ger bättre luftgenomströmning och motverkar kondens, vilket annars är en fördel tarpen normalt har framför ett tätt tält.
Vår erfarenhet är att svenskt väder sällan håller sig till prognosen hela natten. Vi har många gånger slagit läger i stilla kvällssol och vaknat av regn som smyger in några timmar senare. Då handlar det om att kunna sänka och täta pitchen utan att bryta upp allt från grunden, snarare än att behöva bygga om helt.
Silnylon och liknande tunna tygtyper sträcks och blir slappa när de blir våta, så linorna behöver efterjusteras under natten eller vid regn. Här är en taut-line hitch, en knop som låter dig öka eller minska spänningen på själva guylinan utan att knyta om, ett av de mest användbara handgreppen du kan lära dig. En prusikknut på ridgelinen ger dig dessutom en flyttbar förankringspunkt om du behöver justera var linan tar stöd.
Har du inte bestämt dig för vilken tarp du ska köpa än är det värt att fundera på vilka pitchar den faktiskt är formsydd för, eftersom en del modeller passar bättre till vissa resningar än andra. Vår köpguide för tarp går igenom hur du väljer utifrån just det.
- #Tarpar