Ett membran i en vandringssko eller vandringskänga gör den vattentät utifrån samtidigt som den släpper ut fukt inifrån. Svaret på om det är rätt val handlar mer om terräng och skotyp än om ja eller nej rakt av.
En känga med membran som ändå känns genomblöt beror oftast på ytbehandlingen, inte på membranet under. Skillnaden mellan de två lagren är det som avgör om du ska impregnera om eller byta sko.
Snabbt svar
- Membranet gör vattentät utifrån och släpper fukt inifrån, det är inte samma sak som att skon "andas fritt".
- Känns en ny(are) sko genomblöt är boven oftast ytbehandlingen (DWR), inte membranet under.
- Slutar vattnet pärla på ytan är det dags att impregnera om. Tränger fukt in trots nyimpregnering är det membranet som är slut.
- Membranets skydd upphör om vattnet går över skaftkanten, oavsett märke eller pris.
- I värme och högt tempo kostar membranet svettighet och längre torktid, det är den egentliga avvägningen.
- Vandringskänga med högt skaft får störst nytta av membranet, trailrunningsko minst.
- På en torr svensk sommarled utan myr eller vadning är en sko utan membran ofta ett smartare val.
- Vattentät strumpa i kombination med en sko utan membran är ett alternativ för dig som vill ha lätt och snabbtorkande.
Vad ett membran faktiskt gör
Ett membran sitter som ett eget lager mellan ytmaterialet och fodret i skon, oavsett om skon är byggd i läder eller syntet. Ytmaterialet självt är sällan vattentätt, det är membranet som gör jobbet.
Membranet släpper igenom vattenånga inifrån samtidigt som det stoppar flytande vatten utifrån. Det gäller både licensmembran som Gore-Tex och tillverkarens egna membranlösningar, principen är densamma oavsett vilket namn som står på etiketten.
Ånggenomsläpplighet är dock inte samma sak som fri andning. Membranet har ett tak för hur mycket fukt som kan passera per tidsenhet, och det taket märks tydligast när du svettas mer än membranet hinner släppa ut. Vill du läsa mer om hur skaft och konstruktion skiljer vandringskängor från lägre skor, går den jämförelsen igenom i vår genomgång av känga, sko och trail. Membranfrågan gäller för övrigt hela vandringskängor-kategorin, inte bara ett enskilt märke.
Fördelarna konkret
Nyttan av ett membran är tydligast i situationer där fukt möter skon underifrån eller från sidan under lång tid, inte bara som ett hastigt regnstänk.
- Vandring genom myr och blöt mark, där fukt trycker mot skon underifrån under lång tid.
- Ihållande regn under en hel dags vandring, snarare än ett kort skur.
- Kortare vadning där vattnet håller sig under skaftkanten.
- Kallt och blött underlag, som tidig vår eller sen höst i svensk terräng.
Nyttan är som störst i kombination med en känga med högt skaft. Ju mer av foten som skaftet täcker, desto större yta får membranet att skydda innan vattnet ändå hittar en väg in ovanifrån.
Vad det kostar dig
Ett membran är sällan gratis rent praktiskt, även om det inte alltid syns på prislappen. Andningen blir sämre i värme och vid högt tempo, eftersom membranets kapacitet för ånggenomsläpp har ett tak som ett obehandlat material saknar.
Fukt som väl har trängt in mellan foder och membran torkar också långsammare, eftersom membranet stänger inne lika mycket som det stänger ute. En membransko tar därför ofta längre tid att torka än en sko utan membran, både under en rast och över natten. Skillnaden i vikt och pris jämfört med en motsvarande sko utan membran är oftast liten, men den finns i regel med i konstruktionen.
Hur mycket svettigheten faktiskt märks varierar mellan individer, beroende på aktivitetsnivå, fothud och sockval. Den fysiska principen står dock fast oavsett person, membranet har ett tak för hur mycket ånga det släpper igenom som ett obehandlat material inte har.
DWR eller membran, inte samma sak
Skons yta och membranet under är två olika lager med olika livslängd. Att hålla isär dem är det som avgör om en läckande sko behöver impregneras om eller bytas ut, och det är den enskilt mest användbara kunskapen i hela membranfrågan.
Ytbehandlingen (DWR)
DWR står för "durable water repellent" och är en ytbehandling som får vatten att pärla av på ytmaterialet i stället för att suga in i det. Den här behandlingen är det första lagret som slits, redan efter måttlig användning kan den tappa effekt.
När DWR-ytan är sliten suger ytmaterialet åt sig vatten som en svamp, även om membranet under fortfarande är helt intakt. Skon känns då genomblöt och tung, trots att den egentliga vattentätheten sitter kvar. Vill du läsa mer om hur du sköter och impregnerar läderytan finns det utförligare i genomgången av läderkängor.
Membranet
Membranet under ytmaterialet håller väsentligt längre än DWR-behandlingen, och normal användning i sig sätter sällan vattentätheten ur spel. Den vanligaste orsaken till att membranet slutar fungera är fysisk skada, som skärskador, nötning eller punktering i själva membranmaterialet.
Med tiden och mycket användning kan funktionen ändå försämras något även utan en sådan synlig skada, enligt vad erfarna vandrare brukar beskriva från långvarigt bruk. Det gäller särskilt vid mycket böjning i framfoten, som i låga eller mjuka skor vid högt tempo.
Den praktiska köpsignalen skiljer de två lagren tydligt åt.
| Signal | Vad det betyder | Vad du gör |
|---|---|---|
| Vattnet slutar pärla på ytan | DWR-behandlingen är sliten, membranet är sannolikt opåverkat | Impregnera om ytmaterialet |
| Fukt tränger in trots nyimpregnering | Membranet läcker, oftast efter fysisk skada eller lång tids slitage | Skon behöver bytas ut |
Vadning och terräng där membranet slutar hjälpa
Membranets skydd har en tydlig gräns som gäller oavsett märke eller pris, nämligen skaftkanten. Går vattnet över kanten på skon eller kängan spelar det ingen roll hur bra membranet är, vatten rinner rätt ner ovanifrån.
Det gäller vadning över bäckar, längre passager genom myr och snösmältning på våren, situationer som är vanliga i svensk fjäll- och skogsterräng. Räkna med blöta fötter i den typen av terräng oavsett vilken sko du har på dig, och planera efter det snarare än att lita blint på membranet.
Skotyp för skotyp
Membranets nytta väger olika tungt beroende på vilken typ av sko det sitter i, eftersom skaft, användningssätt och tempo skiljer sig åt mellan kategorierna.
| Skotyp | Typiskt scenario | Membranets nytta |
|---|---|---|
| Vandringskänga | Mer skaft, regn och myr sannolikt | Störst i blött och kallt väder |
| Vandringssko | Vardagsandning, mindre skaftskydd ändå | Medel, andningen väger tyngre |
| Trailrunningsko | Högt tempo och kroppsvärme gör andning viktig | Blir ofta en kompromiss |
| Vinterkänga | Tjockt foder och isolering tätar ändå | Mindre avgörande fråga |
Var gränsen går för hur högt eller styvt skaftet behöver vara för ditt syfte går vi igenom mer i detalj i respektive kategori ovan.
När icke-membran vinner
En sko utan membran som utgångsläge för sommaren har både argument för och emot sig, och det är värt att väga dem mot varandra innan du landar i ett val. För en torr, kortare dagsvandring på preparerad eller blandad stig talar snabbare torktid och bättre andning för en sko utan membran, samtidigt som blöta fötter ändå är sannolikt vid myr eller bäck oavsett skoval.
Mot ett kategoriskt sommar-default talar att svenskt väder växlar snabbt. En flerdagarstur eller en tur i fjällterräng möter ofta just de förhållanden, ihållande regn, kyla och myr under skaftet, där membranet gör som mest nytta.
Det är turens karaktär snarare än årstiden i sig som avgör vad som passar bäst. Därför delar den här artikeln upp frågan efter terräng och skotyp i avsnitten ovan, i stället för att ge ett enkelt sommar- eller vinterråd.
På en torr sommarstig väger tempo, löpkänsla och snabb torktid ofta tyngre än det extra skyddet, och en sko utan membran är dessutom ofta billigare i sin klass.
Sockor som komplement
En sko utan membran kombinerad med en vattentät strumpa är ett alternativ om du vill ha en lätt och snabbtorkande sko men ändå torra fötter i kortare regn. Det är ingen universallösning, utan ett alternativ för ett specifikt behov snarare än ett svar som passar alla situationer.