Ovanför trädgränsen finns inga stammar att spänna en ridgeline mellan. Då blir dina vandringsstavar den stomme tarpen annars saknar. En eller två stavar, rätt placerade och väl förankrade i marken runt omkring, ger dig samma väderskydd som du annars hade fått av ett par tallar.
Tekniken är enkel i grunden. Staven ställs upprätt under eller vid en förstärkt punkt i duken, medan linorna ut till markpinnarna gör hela jobbet med att hålla den stående. Det är förankringen i marken, inte staven själv, som avgör om konstruktionen håller när det blåser.
När du behöver stavburen resning
Kalfjäll, hedmark, breda myrar och stränder saknar ofta både träd och buskage att fästa en ridgeline i. Där är stavarna inte ett nödlösningsalternativ utan förstahandsvalet. Samma sak gäller nätter där du medvetet väljer en öppen lägerplats för utsikt eller vindexponering, även om det finns skog i närheten.
I svensk fjällterräng är det här vardagsmat snarare än undantag. Vår erfarenhet från fjällvandring är att björkskogen ofta tar slut betydligt tidigare än man planerat för, och då är det skönt att veta att stavarna man ändå bär för att gå på räcker till att resa nattens skydd också. Skogsrik terräng som fjällnära björkskog eller tallhed gör förstås ridgeline mellan träd till ett naturligt förstahandsval när det går, men planera alltid för att kunna resa utan träd om du rör dig ovan trädgränsen.
Stav mot öljett eller stav utanför duken
Var staven möter tarpen avgör hur mycket kraft den behöver ta upp och hur stabilt hela skyddet blir.
Stav mot förstärkt punkt (öljett)
De flesta mid- och pyramidformade tarpar har en förstärkt centrumpunkt, ofta en metallöljett eller ett förstärkt tygparti, som är gjord just för att bära en stavspets. Ställ stavspetsen direkt i öljetten och res staven lodrätt. Det är den mest stabila lösningen eftersom kraften går rakt ner i en punkt som är byggd för att ta emot den, i stället för att belasta ett tunnare tygparti.
Justera stavlängden så att spetsen sitter stadigt i öljetten utan att tarpen blir skev åt något håll. Kontrollera att staven verkligen står lodrätt innan du spänner linorna, annars drar hela konstruktionen snett när tyget sträcks.
Stav utanför duken
På en flat tarp utan egen centrumöljett, eller om du reser en plogspets eller halv-pyramid där stödpunkten ligger vid en kant, hamnar staven ofta utanför själva tygytan. Då vilar spetsen mot en fästpunkt i duken snarare än i en genomgående öljett, och staven vinklas något utåt för att inte trycka tyget ur form.
Lägg gärna en liten platta, en tallrik eller stavens egen tallriksskiva mot marken under stavspetsen om underlaget är mjukt, så att den inte sjunker ner under natten och sänker takhöjden successivt.
Justera längden efter takhöjd
Trekkingstavar är teleskopiska eller viksbara, vilket ger dig frihet att styra takhöjden på ett sätt du inte har med en fast tältstång.
Högre stav ger mer sittvänligt utrymme inne under skyddet och bättre ventilation, men ökar samtidigt den yta som fångar vind. Lägre stav sänker profilen och gör konstruktionen stabilare i hård vind, på bekostnad av rörelseutrymme. I öppen, blåsig fjällterräng lönar det sig att gå lägre än du först tänkt, särskilt om vädret är på väg att slå om under natten.
Två stavar, en i vardera gaveln, ger dig möjlighet att justera längden olika i respektive ände. Det är användbart om du vill ha högre takhöjd vid huvudändan och en lägre, tätare avslutning vid fötterna för extra väderskydd.
Förankra ordentligt i mark utan träd
Utan träd att dela belastningen med bär markförankringen hela vikten av att hålla tarpen och stavarna på plats. Det är den punkt där stavburen resning oftast går fel, inte staven i sig.
Mjuk och blöt mark
I myrmark, våt fjällhed eller sanka partier sjunker vanliga smala pinnar lätt igenom eller drar ur. Använd breda, flata pinnar som fördelar belastningen över en större yta, och vinkla dem cirka 45 grader bort från duken så att dragkraften från linan går längs pinnens längdriktning i stället för att bara lyfta den rakt upp.
Sätt fler ankarpunkter än du normalt skulle göra på fastare mark. Fler, svagare förankringar tar tillsammans upp mer kraft än ett fåtal pinnar som var och en riskerar att ge vika.
Stenig eller hård mark
Ovanför trädgränsen är marken ofta för stenig eller kompakt för att pinnar ska gå ner alls. Då får stenar ta över pinnarnas jobb. Lägg tunga stenar direkt på linans ände eller bygg en liten stenkjol runt en kort pinne för att låsa fast den.
En beprövad variant är att vira linan runt en större sten och sedan lägga ytterligare stenar ovanpå för att låsa fast bunten. Testa alltid att dra i varje förankring med full kraft innan du litar på den för natten, särskilt om vindprognosen pekar uppåt.
Vilka pitchar passar stavburen resning
Inte alla sätt att resa en tarp fungerar lika bra med stav i stället för träd. Konfigurationer med en tydlig centrumpunkt eller en enskild hög kant är enklast att bygga med en eller två stavar som stöd.
Plogspets förankrar ett hörn lågt i marken medan motstående kant hålls uppe av en stav, och resten av duken sprids ut i en kil. Det ger lägsta möjliga profil och minsta markavtryck av standardformerna, vilket gör den till ett bra val i hård vind på kalfjäll.
Diamantformen vrider duken 45 grader så att ett hörn blir ingång och det motstående hörnet förankras bakåt, ofta med sidohörnen nedsänkta för extra vindtålighet. Den ger mer central takhöjd än plogspetsen med ett fortsatt relativt litet avtryck, och passar bra med en enda centrumstav.
Halv-pyramid eller stormresning ligger lågt och tätt mot marken över hela ytan och minimerar både öppningar och vindfångande yta. Den offrar ventilation och rörelseutrymme mot väderskydd, och är värd att kunna resa med stav när prognosen pekar mot kraftig vind eller slagregn utan träd i närheten.
Mid- och pyramidformade tarpar reser sig oftast i en fast konfiguration kring en centrumstav, vilket ger färre pitchalternativ än en flat tarp men en mer förutsägbar, jämn väderprofil runt hela skyddet. Om du vill gå igenom hela repertoaren av pitchar och matcha dem mot väderläge går vi mer på djupet i pitch-guiden, så spänner du tarpen efter vädret.
Staven är en del av konstruktionen
Det är lätt att glömma att en stavburen tarp gör staven till en bärande del av skyddet, inte bara ett gånghjälpmedel du råkar ha med dig. Så länge tarpen står måste staven stå kvar där den är.
Ska du gå iväg från lägret, för vatten, en kortare utflykt eller naturbehov, behöver du antingen en extra stav, ett par kompakta reservstavspetsar, eller en gren eller pinne som tillfälligt kan ersätta stödpunkten. Att bara dra ut staven ur tarpen för att den behövs till annat river ner hela skyddet, och i regn eller vind är det inte läget att improvisera fram en ny lösning i mörker.
Om du vandrar med en samvandrare och delar tarp är det värt att komma överens om vem som behåller sina stavar i skyddet och vem som får låna en extra centrumstav eller pinne om ni ska dela på sysslor under kvällen.
Staven, tarpen och fjällvandringen
En tarp rest med vandringsstavar och väl förankrad i marken ger ett fungerande väderskydd även ovanför trädgränsen, men det ställer högre krav på placering, pitch-val och din egen erfarenhet än ett fristående tält med insydd botten och stångstomme. Öppen konstruktion betyder att du aktivt måste anpassa resningen efter vädret, natt för natt, på ett sätt ett tält inte kräver i samma utsträckning.
Väderprognosen, hur exponerad lägerplatsen är och din egen vana vid att läsa terräng bör styra om en tarp räcker för just den turen. Vi går igenom den avvägningen mer utförligt i artikeln om huruvida en tarp räcker för fjällvandring, och om du fortfarande väger mellan alternativ finns resonemanget kring storlek, material och mark mot hängmatteanvändning samlat i köpguiden för tarp.
Tänk också på allemansrätten när du väljer lägerplats i öppen terräng. Undvik körbara marker och punkter där vatten kan samlas vid regn, och lämna platsen som du fann den när du bryter läger nästa morgon.
- #Tarpar