Stora tarpar

En tarp för grupp bör vara minst 9 kvadratmeter för att ge sittande och liggande utrymme åt tre till fyra personer, medan större sällskap eller behov av gemensam matlagningsyta ofta kräver 12 kvadratmeter eller mer. Ytbehovet beror på om tarpen ska täcka enbart sovutrymme eller även fungera som samlingsplats för matlagning och umgänge vid regn. En tumregel är att räkna med minst 2 till 2,5 kvadratmeter per person för att kunna röra sig och förvara packning torrt under taket. Vid osäkerhet är det bättre att räkna generöst, eftersom en för trång grupptarp snabbt känns instängd i dåligt väder.

En tarp på 9 till 12 kvadratmeter ryms normalt tre till fem personer beroende på om de ska ligga och sova under den eller bara sitta och äta. För sovande grupper räknar man med mindre yta per person än för sittande aktivitet, eftersom liggande utrymme kan utnyttjas mer effektivt i rader. Packning, ryggsäckar och våta kläder tar också plats under tarpen och bör räknas in i bedömningen av hur många som faktiskt får plats bekvämt. Den som planerar för en specifik gruppstorlek gör klokt i att räkna generöst snarare än att pressa in maximalt antal personer.

En stor tarp kräver riggyta som sträcker sig utanför själva tarpdukens mått, eftersom linorna vanligtvis spänns ut i vinklar från kanterna för att ge stabilitet och höjd. Som riktvärde bör man räkna med minst en till två extra meter runt hela tarpens omkrets för uppspänningspunkter, förutsatt att lämpliga träd, stolpar eller förankringspunkter finns tillgängliga. På öppen mark utan träd krävs egna stolpar eller stavar i mitten och hörnen, vilket ökar riggytan ytterligare. Att rekognosera lägerplatsen innan uppställning sparar tid, särskilt i skog med ojämnt avstånd mellan lämpliga träd.

En tarp på 9 kvadratmeter och uppåt väger normalt mellan ett och två kilo beroende på material, där robustare polyester- eller nylonvarianter ligger i den tyngre änden och lättare material som dyneema kan hålla ner vikten avsevärt även i stor storlek. Vikten ökar även med extra funktioner som fler uppspänningspunkter, förstärkta hörn och dubbla sömmar, vilket är vanligare i grupptarps som ska tåla mer belastning. För en grupp som delar på utrustningen blir vikten per person ofta lägre än om var och en bar en egen mindre tarp. Materialvalet är den enskilt största faktorn för hur tung en stor tarp blir.

En stor grupptarp går att bära på vandring, särskilt om vikten fördelas mellan flera i sällskapet eller om tarpen är tillverkad i lättare material trots den stora ytan. För en ensam vandrare blir en tarp på flera kilo ett betydande tillskott till packvikten, vilket gör den mer lämpad för bilburen camping eller kortare vandringar där vikten spelar mindre roll. Den som ändå vill ha stor tarpyta på vandring kan överväga att dela upp bärandet av tarp, linor och pinnar mellan gruppens medlemmar. Avvägningen mellan yta och vikt blir viktigare ju längre och mer krävande vandringen är.

Matlagning under en stor tarp kräver god ventilation och tillräckligt avstånd mellan kokaren och tarpduken för att undvika brandrisk och skador av hetta, eftersom syntetiska tarpmaterial kan smälta eller antändas av öppen låga. Tarpen bör pitchas med minst en öppen sida för att släppa ut matos och fukt, samtidigt som den ger skydd mot regn och vind över kokplatsen. Kondens är vanligare i en tätt sluten grupptarp med flera personer och matlagning igång, så en viss genomströmning av luft är att föredra framför en helt tät uppsättning. Vid eldning gäller alltid att följa allemansrättens regler och lokala eldningsförbud, oavsett tarpens placering.

En stor tarp behöver fler uppspänningspunkter än en liten, ofta åtta eller fler längs kanterna utöver hörnen, för att fördela belastningen jämnt och undvika att duken fladdrar eller sliter i vind. Fler punkter gör det också möjligt att forma tarpen i olika konfigurationer, till exempel med en sida höjd för insyn och ventilation eller helt nedsänkt för maximalt väderskydd. Kvaliteten på förstärkningarna vid varje punkt är minst lika viktig som antalet, eftersom en stor tarpyta skapar större krafter i vind som kan slita loss dåligt förstärkta öglor. Vid uppställning i blåsigt väder bör samtliga punkter användas, inte bara hörnen, för bästa stabilitet.