Tarp för hängmatta tarpar

En tarp till hängmatta bör vara minst 3 x 2,8 meter för att täcka både hängmattan och utrymmet där regn kan slå in snett från sidorna. Mindre modeller runt 3 x 2,5 meter fungerar i lugnt väder men ger sämre marginal vid blåst och stänkregn. Många väljer en tarp som sticker ut ett stycke utanför hängmattans båda ändar, särskilt om man sover med huvud och fötter nära upphängningspunkterna. Ju mer öppet och exponerat lägret är, desto större tarp är motiverat.

Diagonal pitch innebär att en rektangulär tarp spänns snett över hängmattans ridgeline i stället för rakt, så att hörnen bildar utskjutande vingar över fot- och huvudända. Tekniken ger bättre väderskydd med en enklare, billigare rektangulär tarp eftersom vinklingen skapar samma utfall som en dyrare formad modell. Diagonal pitch kräver lite övning för att få linorna symmetriska och tarpen spänd utan veck. Den fungerar bäst på tarps med flera uppspänningspunkter längs kanterna, inte bara i hörnen.

En allroundtarp med rektangulär eller kvadratisk form fungerar både till hängmatta och på marken, medan en formad hängmattetarp med hex- eller vingform är skräddarsydd för diagonal pitch och väger mindre för samma skyddsyta. Formen ger fördelen att man slipper räkna ut vinklar själv, tarpen faller naturligt på plats. Nackdelen är att en formad tarp är mindre praktisk att använda som markpresenning eller till annat än hängmattesovande. Den som vandrar med hängmatta som enda system kan med fördel välja formad tarp, medan den som växlar mellan hängmatta och tält vinner på en allroundmodell.

En ridgeline är en spänd lina mellan hängmattans två upphängningspunkter, ovanför själva liggytan, som tarpen sedan hängs eller spänns över. Den håller tarpen centrerad och på rätt höjd oavsett hur hängmattan justeras under natten, och fungerar samtidigt som upphängning för en förvaringspåse eller lampa. En fast ridgeline gör det lättare att pitcha tarpen symmetriskt varje gång, särskilt i mörker. Den är inte strikt nödvändig men rekommenderas av de flesta erfarna hängmattesovare som standardutrustning.

En rektangulär tarp fungerar i regel lika bra som markskydd för tält eller bivack som över en hängmatta, förutsatt att den är tillräckligt stor för båda användningarna. Formade hängmattetarps med vingklippta kanter är däremot mindre flexibla att pitcha lågt och tätt mot marken. Den som vill ha ett enda tarpsystem för flera situationer bör välja en enkel rektangulär modell med uppspänningspunkter längs kanterna, inte bara i hörnen. Det ger fler pitchalternativ vid sidan av diagonal pitch.

Tarpen bör normalt spännas 40 till 60 centimeter ovanför hängmattans högsta punkt, tillräckligt lågt för att stänga ute drivande regn men högt nog för att inte skava mot myggnätet eller ligga an vid rörelse. I blåsigt väder är det klokt att pitcha lägre och brantare för bättre vindstabilitet, medan varma, stilla kvällar tillåter en högre och luftigare uppsättning. Höjden justeras enklast genom att flytta pitchen längs upphängningslinorna eller ridgelinen. För lite höjd ger dålig ventilation, för mycket öppnar för sidoregn.

En hängmattetarp skyddar mot sidoregn i den utsträckning den är stor nog att täcka utrymmet utanför hängmattans båda långsidor, vilket är just poängen med diagonal pitch och utskjutande hörn. Vid kraftig sidvind eller ihållande snedregn ger ingen tarp fullt skydd utan att sänkas lägre och pitchas brantare, ibland med en sida extra nedstruken mot marken. Läge i terrängen spelar stor roll, en tarp uppspänd i lä av buskage eller sluttning klarar väder bättre än en helt exponerad uppställning. Allemansrätten ger frihet att välja lägerplats, men ett vindskyddat läge är alltid att föredra före öppna hällar och kalfjäll.